. i want to disapear.
De djupaste tankarna, brukar vara dom mörkaste.
Jag kommer ofta på mig själv, vandrandes där borta i det djupaste träsket, den oändliga skogen av svarta demoner som förföljer mig - i väntan på att jag ska ge upp och avsluta.
Explotioner av känslor, i vanlig ordning. Jag vet att jag tänker för mycket, har alltid varit sån.
Jag vill komma framåt, men är rädd att ta steget. Kommer jag klara av det?
Hur kommer livet att se ut då? Vad kommer att hända? Kommer det komma motgångar? - Vilka?
Vore det enklare om jag valde att arbeta sorgen som finns imon mig? Kommer det att hjälpa?
Vad kommer folk tycka om mig då?
Frågorna är oändliga och jag kommer aldrig härifrån.
Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag är rädd..
Jag har en dröm, som jag haft mycket länge.
Om jag nu tar tag i den, kommer jag att misslyckas? det känns som det.
Jag får bara höra att jag är dum i huvudet endå, så varför ska jag ens försöka, det är ingen ide..
Det är lika bra att dra mig ur, jag duger endå inte.
Trackback
