Du tror att du är redo. Men när tiden är kommen faller du lika hårt som förut, till och med hårdare. 
Verkligheten kommer ikapp alldelens för fort. Känslorna bubblar upp och kroppen sluter sig från omvärlden. I hopp om att det inte ska göra lika ont den här gången. Försöker att tänka och känna, men allt är tomt. Kommer det någonsin att kännas bra? Tankarna smyger in. Känner mig inträngd i ett hörn. Ensam. Är det dax att ta tag i den här känslostormen? - det vågar jag inte.
Då blir allt till verklighet och jag kan inte längre låtsas att du lever.