Har velat och tvekat länge nu, men jag känner att jag måste få skriva av mig lite. I en veckas tid nu, har jag haft ångest över att "idag" ska komma. Jag har en stor klump i bröstet, en klump av illamående & smärta. Ett tyst skrik kommer ut varje gång jag öppnar min mun, ett oändligt eko i mitt huvud. Grattis på 15års dagen ida, jag saknar dig nå fruktansvärt. Var påväg att ringa till dig, i hopp om att jag ska vakna ur denna eviga mardröm - kanske så hade jag en liten knutta hopp om att du skulle ha svarat..

sleep tight honey.