det bästa med ned & motgångar i livet, är att man lär sig för livet och blir en starkare person.
men med tiden så tycker man att nu får det vara nog, jag tänker inte ramla igen. men det tar inte
lång tid innan man åter igen ramlar? - ja det kan ju bara bero på att man är mänsklig.
ingen är perfekt, även fast man önskar..
alla är vi bra på nånting! men det finns alltid någon stackare som sitter hemma och gråter varje
kväll för att hon/han tror att den är värdelös. jag tror bara att den människan inte ännu har kommit
unnder full vad just den är bra på än. man ska ju inte behöva tvinga fram det, låt det komma naturligt.

jag har tröttnat på att ramla, jag vill stå. mina ner & motgångar tar kål på mig och nu är jag trött.
kan det vara så att jag inte är vuxen nog att stå på mina egna ben än? - ja vem vet.
ibland tror jag att det är så. det är inte lätt att ta imot allt som vardagen kommer med, speciellt
inte om man är en skör människa, som fortfarande behöver mamma och pappa.
vid sånna här tillfällen så önskar man att man aldrig flyttat hemifrån i denna ålder. men det
är något som jag får leva med.

jag hade inget val än att växa upp fort, att bo själv - blev att man satt krav. krav som inte egentligen
gick att leva upp till, ja jag är ju inte som mamma & pappa. utan jag är ju en självständig individ.
jag kan nog inget annat än att tacka min mamma, som tvingade mig hit bort. som fick mig att
växa upp lite för fort, jag måste nog även tacka min pappa som sätter för höga krav utan att
mena det. för annars skulle jag ju inte vara som jag är idag, ellerhur?

även fast det kommer motgångar, det kommer som en chock. det smäller hårt, och det gör ont.
jag ramlar och kommer inte upp. på något sätt har jag lärt mig. men jag är som alla andra,
inte full lärd än. det kommer väl med tiden, men ibland önskar jag att det kunde gå lite snabbare..


dont you dare to leave me alone.